Tomater

Idag har jag samlat en massa tomater…och inte vilka tomater som helst.
Jag har nämligen studerat flitigt hela dagen med hjälp av webbsidan My Tomatoes.
My Tomatoes hjälper dig göra det du måste få uträttat, (skolarbete, jobb, städning…) genom att använda Pomodorotekniken.
Man börjar med att skriva en lista på allt som bör göras.
Tanken med pomodorotekniken är dela in sitt arbetspass i 4 segment om 25 minuter med 5 minuters paus mellan varje pass. Efter fyra pass tar man en längre paus på 30 minuter och sedan påbörjas nästa fyra pomodoros. Det är då viktigt att stunderna med paus ägnas åt något som gör att du slappnar av och vilar tankearbetet. Man kan ta en kopp kaffe, kolla Facebook, ta lite luft utomhus eller något annat trevligt som stannar upp motorn i skallen. Efter varje 25 minuts-pomodoro skriver man ner vad man har gjort de senaste 25 minuterna. En klocka ringer när det är dags att ta paus och när det är dags att fortsätta jobba.
Namnet Pomodoro kommer från det italienska ordet för den klassiska tomatformade äggklockan.

Idag har jag samlat hela 14 pomodoro-tomater och skrivit 15 sidor text till ett skolarbete. Man måste vara skärpt med det här funkar verkligen för mig!

Jag rekommenderar My Tomatoes varmt till alla er som har någonting mindre intressant som måste göras och har svårt att få det gjort!

Barndomsminnen, del 5

Kära läsare! Hoppas ni har hittat tillbaka till min blogg, trots att den varit tyst så länge. Nu har jag bestämt mig för att börja skriva igen och börjar det med att fortsätta på min serie “Barndomsminnen”.

Igår kom jag till mitt barndomshem i Borgå för att hälsa på mamma. Mamma hade lagt fram en hög födelsedagskort som jag fått när jag fyllt 5, 6 och 7 år. Det var roligt att läsa dem. I högen fanns såklart många kort var det endast stod “Grattis på födelsedagen, önskar…” men bland med fanns också fina kort som jämnåriga vänner och släktingar varit med och pysslat ihop. Jag fäste min uppmärksamhet speciellt på ett kort; Ett gratulationskort av min mormor och morfar. Kortet föreställer en kattunge, faktiskt en riktigt likadan katt som min Tusse, när den var liten.

På andra sidan kortet står: “Kära Jenni! Vår lilla solstråle. Vi lyckönskar Dig på 6-årsdagen! Morfar och mormor.” Mormor samlade på dikter och hennes älsklingspoet var Pär Lagerkvist. Det var därför inget konstigt att där också var med målartejp fasttejpat ett litet tidningsklipp med en dikt av Lagerkvist. Det som jag tycker är intressant är vad mormor (och morfar) vill säga mig med den här dikten. När jag gör kort till någon och skriver dit en färdig dikt eller text, så är den väl utvald och har ett budskap som jag vill förmedla till mottagaren. Jag vill tro att också mormors val av dikt var lika genomtänkt. Det som fascinerar mig är att trots att mormor och morfar sedan länge är döda, så kan de fortfarande kommunicera med mig, genom dikten de lagt i mitt födelsedagskort. Jag gillar den tanken.
Jag gillar att analysera. Jag analyserar egentligen allt som händer i mitt liv, allt jag gör, och allt vad människor säger till mig. Det är en inbygd mekanism som jag inte kan stänga av…men som sagt gillar jag det så oftast är det inget problem. Dikten som mormor och morfar valt till mitt 6-års dagskort ska ju därmed också analyseras:

Detta är landet av Pär Lagerkvist
Härlig är jorden, härligast där allt är dig välkänt och nära.
Ingenstans våren markerna klär som där de är dig mest kära.
Backen där barnen sprungit och lekt, hembygdens ängar och hagar,
det är en älskad kind som du smekt och minnes i alla dagar.

Intressant att jag fick den här dikten i min hand just nu. Eftersom jag och min sambo för tillfället funderar på var vi vill bo efter att jag avslutat studierna. Vi bor nu alltså i Åbotrakten, var han alltid har bott. Jag skulle vilja flytta tillbaka till Borgå och han börjar också varmna för den tanken. Egentligen mer än så…han har redan sagt att han nog är med på noterna och har börjat se efter arbete i Borgåtrakten. Vårt frågetecken är exakt var vi ska bo.
Stället med stort “S” var vi skulle vilja bygga vårt blivande hem är mormors och morfars gamla bondgård (väldigt nära mamma) som står tom. Men det skulle behövas många många pengar för att få sitt hem där. Dock har jag inte velat släppa tanken om att någon gång bo på den gården och är beredd att jobba hårt för att få min dröm att gå i uppfyllelse. Men realiteten slår ibland mot ansiktet och vi har fått börja ta andra alternativ i beaktande.

Mormors och morfars bondgård är stället där alla barn i min släkt har vuxit upp och från den gården finns otaliga goda minnen. Det var där jag lärde mig cykla utan stödhjul, det var där de bästa tjuv-och-polis och kurragömma- lekarna har lekts, eftersom där finns så många bra gömställen, den är där det växer så mycket vitsippor om våren att alla mammor i närheten kan få sig enorma vitsippsbuketter på morsdagen, och det var från mormors och morfars bärbuskar som bären smakar godast i världen.

Tillbaka till dikten. Vill mormor och morfar understöda mig i tanken om att bygga mitt hem på den gamla bondgården? “…härligast där allt är dig välkänt och nära”…”ingenstans våren markerna klär som där de är dig mest kära”…”backen där barnen sprungit och lekt…”
Vill mina morföräldrar råda mig att kämpa för att uppfylla drömmen om att göra deras gamla gård till ett ställe där barn igen kan springa och leka? Vill de säga “Ge inte upp”?
Jag ska hålla dikten i minnet. Den värmde mig mycket om hjärtat. Behovet är stort att få diskutera med dem som inte längre lever. Få fråga dem om råd. Men det är inte möjligt, så då får man hålla hårt i det lilla man har kvar av deras tankar och ord.

Men man kan ju föreställa sig att det går att kommunicera fortfarande. Jag skulle i alla fall ha god lust nu att skicka ett kort till mormor och morfar.

“Kära mommo och mofa,
tack för födelsedagskortet! Det var en fin dikt ni hade valt. Jag ska nog försöka så gott jag kan att bygga vårt hem på er gård, så vi sku få gården att hållas kvar i släkten. Mamma skulle säkert också bli glad om vi skulle bo nära henne. Jag saknar er väldigt mycket och hoppas få se er igen en vacker dag.
Kramar av “Er Lilla Solstråle” (som gråter en stund av saknad men snart strålar igen.)”

Påsken – En helg fylld av symbolik

Till julen skrev jag ett inlägg om julprydnadernas historia och berättelser. Nu tänkte jag skriva ett liknande inlägg om påsken.

Påsken är den kristna kyrkans största och äldsta helg och Stilla veckans dramatiska och glädjefyllda händelser har en riklig kristen symbolik. Många av våra påsktraditioner är 1900-talspåhitt men trots det är de viktiga. Informationen om följande symboler hittade jag i en gammal Kyrkpressen-tidning.

Ägg
I den kristna traditionen symboliserar ägget uppståndelsen. Ägget är dött ovanpå, men ur det bryter livet och uppståndelsan fram. Skalet symboliserar Jesu grav och under skalet finns det nya livet. Äggtraditionen härstammar från både den katolska och ortodoxa kyrkan men att äta ägg till påsk är en ganska ny tradition. Vanligt folk började ha hönor först på 1800-talet. Hönorna började värpa igen under våren, ungefär till påsk, och att äta ägg var då väldigt naturligt.

Påskhare
Påskharen står också för en religiös symbolik. Enligt gammal folktro sov haren med öppna ögon. Därför sågs haren som en symbol för jesus som inte sjönk ner i en evig sömn när han dog.

Påskgräs
Påskgräset blev vanligt på 1960-talet och symboliserar det nya livets början. Till en början var påskgräs endast en stadssed som förknippades med våren.

Memma
Memma är en gammal finsk traditionell påskrätt. Ursprunget till memman finns i det osyrade brödet som är en del av det judiska påskfirandet. För judarna symboliserar det syrliga ondskan. De kristna är “osyrade” alltså befriade från ondskans makt. Memman är för de kristna finländarna det osyrade brödets söta motsvarighet.  

Lamm
Lammet påminner om Jesu sista måltid. Jesus är Guds lamm som gav sitt liv för att befria mänskligheten. Att äta lamm till påsk är en relativt ny tradition. Ännu på 1960- och 1970-talen var det vanligt att äta kyckling. När det började kännas en aning vardagligt, bytte man ut kyckling mot lamm.

Narcisser
narcisserna kan ses som uppståndelsens blommor. Löken som ligger begravd i den mörka jorden bryter fram genom jordskorpan och slår ut i blom.

Videkvistar
Palmkvistar är en symbol för hopp, seger och Kristi kunglighet – ett erkännande av det eviga livet. I de nordligare länderna har man använt videkvistar i stället för palmkvistar och i Finland förekom videkvistar i kyrkliga processioner redan under medeltiden. Kvistarna välsignades till minne av Jesu intåg i Jerusalem, då folket mötte honom med palmkvistar.

Glad påsk till alla!

Ensam i världen – Yksin maailmassa

(Alempana suomenkielinen versio!)

  Var tionde unga finländare är ensam. Var femte pojke i högstadieåldern har inte en enda nära vän. I Moçambique blir många barn lämnade utan vuxnas trygghet då aids leder till en för tidig död för föräldrarna. Av barnen i Moçambique är 12 procent föräldralösa.

Gemensamt Ansvar 2011 arbetar mot ensamhet bland ungdomar i Mocambique och i Finland. Med Din hjälp får ungdomar i Mocambique möjlighet att gå i skola samt stödpersoner som hjälper dem att klara av vardagen.

Jag önskar att var och en kunde ta sig lite tid att se på den här korta filmsnutten som handlar om Alberto från Mocambique:

 

Här kan Du ge ditt stöd, så litet eller stort som Du själv vill: http://www.yhteisvastuu.fi/index.php?did=400
___________________________________________________________________________

 

Joka kymmenes suomalainen nuori on yksinäinen. Yläasteikäisistä pojista, joka viidennellä ei ole yhtäkään läheistä ystävää. Mosambikissa monet lapset jäävät ilman aikuisten turvaa kun heidän vanhempansa kuolevat ennenaikaisesti aidsin takia. Mosambikilaisista lapsista 12 prosenttia ovat orpoja.

Yhteisvastuu 2011 torjuu nuorten yksinäisyyttä Mosambikissa ja Suomessa. Sinun avullasi Mosambikilaiset nuoret saavat mahdollisuuden käydä koulua sekä tukihenkilöitä jotka auttavat heitä selviytymään arjessa.

Toivon että jokainen voisi antaa hetkisen aikaa tälle lyhyelle videopätkälle, joka kertoo Mosambikilaisesta Albertosta:

 

Täällä voit antaa tukesi, niin isona tai pienenä summana kuin itse haluat: http://www.yhteisvastuu.fi/lahjoita

Jämställdhetsdagen

Så här på jämställdhetsdagen uppmanar jag alla att donera en slant till välgörenhet. Till exempel till Kyrkans utlandshjälps kvinnobank. Den finns här: http://www.naistenpankki.fi/se/hem/?id=746

Trevligt veckoslut till alla!

Flickan och kråkan

Jag upptäckte idag en intressant och för mig ny artist; svenska Sofia Karlsson.

Hon sjunger väldigt personliga låtar och jag tänkte nu dela med mig en av dem…

…den som gav mig kalla kårar; Flickan och kråkan, skriven av Mikael Wiehe.

Fler bilder från Spanien

Här får ni se fler bilder från ovädret i Algeciras samt bilder tagna efter att vattnet försvann från gatorna. Förödelsen var stor. Det känns hemskt att se alla bekanta platser så utsatta. Tänk om det skulle vara DITT hem, DIN bil, DIN arbetsplats, DIN kyrka…

Försäkringsbolagen går säkert i konkurs p.g.a. alla skador som ovädret orsakade på hus och bilar. Ett sådant här oväder har aldrig tidigare varit i Algeciras…vad jag vet så har det aldrig tidigare snöat heller. Och min kompis som gav mig bilderna berättade att han hade varit på stranden och simmat en vecka innan det här hände.

…och efter ovädret såg det ut såhär…

Randen på väggen (bilden ovan) visar hur mycket vatten det nyss hade varit i det här arbetsrummet.

…och såhär har vattnet förstört någons hem.

Omskakande nyheter

En stund sedan fick jag veta att det idag har varit ett otroligt oväder i Algeciras i södra Spanien, precis där jag bodde under 8 månaders tid, 2 år sedan! Om jag förstod rätt så haglade det först i åtminstone 4 timmar i sträck, stora hagel (se den femte bilden), sen kom det snö och sedan kom dit en stark tromb som orsakade 12 timmar av ösregn! Gatorna svämmade över och över 150 hus blev översvämmade. Det har hänt många olyckor p.g.a. ovädret. Jag har skrivit till mina vänner som bor där och bett om lägesrapporter. En vän råkade vara i Barcelona men hennes man var hemma och han berättade att balkongen hade blivit full av vatten och att det via balkongen hade kommit in en massa vatten i köket. Två andra vänner hade åkt hiss just under den värsta tiden och hissen hade fått problem och stannat. Samtidigt forsade vattnet överallt på gatorna och ingen hade kunnat komma och hjälpa dem ut. Jag vet inte hur länge de hamnade vara kvar i hissen, men nu är de hemma och allt är okej. Jag fick också just höra att ovädret nu är över och att så gott som allt vatten är borta från gatorna.  

Här är ett videoklipp från Algeciras

Nu följer några bilder tagna av en annan vän till mig. På den näst sista bilden kan man tydligt se tromben som kommer ner från himlen. Den sista bildens trappa använde jag flitigt varje dag i Algeciras.  Det finns riktigt nära huset där jag bodde.

Kan du räkna till femton? ..ja sama suomeksi

Tre luffare kom till en bondgård och frågade bonden om de kan få övernatta i ladan en natt. Bonden sa att de får göra det om de betalar 5€ per man. Luffarna tyckte det var ok, så de betalade sammanlagt 15€ till bonden.

På kvällen tyckte bonden att han varit för hård mot luffarna, så han gav 5€ åt sin dräng och bad drängen ge det tillbaka till luffarna. Drängen tänkte att “luffarna vet ju inte hur mycket de skulle få tillbaka”, så han lade 2€ i sin egen ficka och gav 1€ till var och en av luffarna.

Nu har alltså luffarna betalat 4 € per man, eller hur? D.v.s. 12€ tillsammans och drängen har 2€, vilket allt som allt blir 14€.

Var är då den femtonde euron?

Kan du förklara det här?

 

Ja sama suomeksi: Laskutehtävä

Kolme kulkijaa meni maatilalle ja kysyi tilan isännältä saisivatko he yöpyä siellä yhden yön. Isäntä sanoi että se sopii, jos he suostuvat maksamaan 5€/henkilö. Kulkijat ottivat tarjouksen vastaan, ja maksoivat isännälle yhteensä 15€.

Illalla isäntä ajatteli, että oli ollut vähän liian tiukka kulkijoita kohtaan, ja antoi 5€ rengilleen, ja pyysi renkiä palauttamaan sen kulkijoille. Renki ajatteli itsekseen että ”eihän ne kulkijat tiedä miten paljon rahoista he saisivat takaisin”, joten hän laittoi 2€ omaan taskuunsa, ja antoi jokaiselle kulkijalle 1€ takaisin.

Nyt kulkijat siis olivat maksaneet 4€/henkilö, vai mitä? Eli yhteensä 12€, ja rengillä on 2€. Sehän tekee yhteensä 14€.

Missä se viidestoista euro mahtaa olla?

Pystytkö selittämään tämän?

Barndomsminnen, del 4

Jag är av den åsikten att barn som bor på landsbygden har bättre möjligheter att använda sin fantasi träna sin kreativitet. Ute i naturen finns ju en massa intressanta grejer som barn kan leka med. Jag har själv vuxit upp på landet och det är jag väldigt tacksam över. Jag kan erkänna att jag är mycket allergisk mot alla dessa moderna leksaker som är “färdiga”, var barn inte alls behöver använda sin fantasi eller öva någon annan kunskap. Ett exempel är dessa otaliga robotar som blir bilar eller dylikt. Transformers heter dom väl. Urk! Bort med dom! Vi ska inte förstöra barns möjligheter till att vara kreativa. Barn behöver inte färdiga leksaker med instruktioner om vilka funktioner de har. En annan grej som gör mig allergisk mot dessa leksaker är att majoriteten av dom kan skjuta. Alltså de små barnens leksaker har eldvapen i händerna! Hallå!? Vad lär vi ut åt barnen genom att ge dem leksaker som skjuter folk?!? Jag förstår inte…

När jag var liten gjorde jag egna kottdjur. Jag byggde kor, hundar, katter, elefanter, igelkottar och fåglar endast genom att använda naturmaterial såsom kottar, pinnar, blad, gräs och stenar. Det var hur roligt som helst. Jag hade en hel djurpark av kottdjur och med hjälp av min fantasi var kottdjuren lika fina leksaker som vilka andra som helst.

När jag får barn kommer de också att få leka ute i naturen. Och jag lovar att alla Transformers och liknande är bannlysta ur mina barns hem. Leve kottdjuren!

Har du lekt med kottdjur som liten? Vilken är din åsikt gällande leksakerna i Transformers-stil?

Finsk humor

Jag har aldrig riktigt förstått mig på finsk humor. Den har helt enkelt inte lyckats roa mig. Men i år vändes den åsikten upp och ner när Munamies kom fram i tv-rutan i sketchprogrammet Putous. Första delen av Putous såg jag av naturliga skäl inte, men efter den delen började folk tala om en figur vid namnet Munamies. Till min stora överraskning talade min goda vän Jenny också om Munamies och Jenny är den som verkligen håller mera på svensk humor än på finsk. När andra delen av Putous sändes, råkade min pojkvän och jag vara på visit hos ett par kompisar, och när klockan blev halv 8 ville kompisarna se på Putous. Jag följde med bara sådär halvt, eftersom programmet inte intresserade mig men när programledaren började tala om Munamies, vaknade jag till. Jag var nyfiken på vad det var för en typ. Jag hade egentligen inte hört någonting annat om honom än att han är bra.

Snart såg jag när en man utklädd till ett litet ägg kom fram på scenen, klädd i en vit uttöjd huppare och med vit mössa och vita tossor. Han talade med pipig röst och verkade gullig på alla sätt. Jag blev helt förtjust. Och han var så oskyldigt rolig.

Munamies är en figur gjord av den -86 födda skådespelaren Riku Nieminen. Munamies är ett godhjärtat, 2 månader gammalt ägg som vill alla väl. Han togs från sin mamma i hönshuset och bor nu tillsammans med släktingar i en äggkartong. Han tycker om att göra äventyr i stora världen och han är bra på att sjunga.

Igår avgjordes Putous-tävlingen, var Munamies vann! Jippii! Jag blev så glad. Han förtjänade verkligen det. Här får ni se när han uppträdde tillsammans med a capella -gruppen Rajaton:

Grattis, Munamies! Jag hoppas att få se dig i min tv snart igen!

Såg du på Putous? Vem var din favorit och varför? Vilken är din inställning till finsk humor?

Barndomsminnen, del 3

När jag var liten bodde jag ute på landsbygden. Mina närmaste grannar och vänner var mina syskonbarn som faktiskt är i nästan samma ålder som jag. Vi gjorde en massa roliga saker tillsammans. En favorit var att gå ut på picknick på egen hand, en bit bort från den egna gården. Det var spännande att gå på picknick.  Då fick man känna sig vuxen för man fick sköta allt själv. Man packade picknick-korgen själv, hittade den rätta platsen, bredde ut filten och dukade fram. Det kändes nästan lika spännande som att åka på en resa. Så småningom blev ett par ställen våra favorit-picknickplatser som vi nästan alltid gick till. På väg till picknickplatsen måste man akta så man inte steg på ett jordgetingsbo och när man skulle hoppa över det stora diket för att komma till picknickstenen måste man akta så man inte ramlade ner i diket. Ibland tog man t.o.m. en omväg till stenen för att få mera utmaning. På picknicken delades all mat och dryck jämnt och man fick själv välja om man ville äta kexet före man åt brödet eller mandarinen. Vid måltiderna i hemmet fick man ju aldrig efterrätt före maten, men på picknicken hade man själv valt vad som stod på menyn och man fick äta i vilken ordning man ville. Ett av våra picknickställen var bredvid en stor vildhallonbuske och när det var hallontider kunde man plocka hallon som man åt till efterrätt. Nån gång kunde man också få överraskande matgäster, när min katt kom tassande till picknickstenen för att se vad vi höll på med. Ah vilka goda tider! Fortfarande är det roligt att gå på picknick om somrarna, men det var nog någonting speciellt med att göra det när man var liten.

Barndomsminnen, del 2

Jag är uppvuxen i ett tvåspråkigt hem var pappa talade finska och mamma svenska. Det är jag väldigt tacksam över. Min pojkvän är finsk och med tiden har mer och mer “finska” barndomsminnen dykt upp i mina tankar. Vi har hjälpts åt att minnas orden till finska barnsånger såsom “Känkkäränkkä”, “Sininen uni” och “Rati riti ralla”. Tack vare att min pappa var finsk har jag också fått höra finska sagor som liten och sedan läst dom själv när jag vuxit lite och lärt mig läsa. Häromdagen dök den här figuren upp i minnet: Pupu Tupuna ———–>

Pupu Tupuna är en serie berättelser om en kanin och de äventyr hon gör tillsammans med sina vänner. Jag minns att jag gillade de här sagorna väldigt mycket. Det var lätt att se sig själv i berättelserna eftersom dom behandlar riktigt vardagliga ämnen. Dessutom hade jag en liknande lekstuga som Pupu Tupuna har, men på hennes stuga växer blommor på taket, vilket det tyvärr inte gjorde på mitt.

Jag undrar var de här böckerna nu finns? De måste vara kvar…kanske de är nerpackade någonstans. Jag ska kolla saken nästa gång jag hälsar på mamma.

Har du läst Pupu Tupuna?

Här är några av böckerna:

Barndomsminnen, del 1

Jag har på senaste tiden kommit att tänka på gamla minnen från barndomen och tänkte nu att jag skulle dela med mig av dem. Idag såg jag en bild som påminde mig om Astrid Lindgrens berättelser och speciellt om Ronja Rövardotter. Lindgrens berättelser står mig nära hjärtat och jag har sett största delen av dem på film, ända sedan jag var riktigt liten.

Kolla in klippet med Ronja och Rumpnissarna:

 

Den fascinerande kängurun

Jag råkade idag titta på ett tv-program om kängurun och blev väldigt fascinerad.

…visste du att när en känguru föds, är den inte större än en jordnöt?!?!? D.v.s. ca 2,5 cm lång och väger ungefär 0,75 gram! Den är blind och saknar päls och nästan helt sina bakben. Vid det här laget är den ännu ett underutvecklat embryo och kan jämföras med ett 7 veckor gammalt människofoster. Embryot kravlar självständigt längs med moderns päls upp till i pungen och suger sig fast vid en av de fyra mjölkkörtlarna inne i pungpåsen. Sedan sväller körteln och ungen hålls fast i mjölkkörteln i tre månader. Mjölken som kommer från körteln ändrar konsistens allt eftersom ungen växer och dess näringsbehov ändras. Känguru-ungen hålls i pungen i 6 månader och efter det börjar den så småningom röra sig utanför pungen.Kängurumamman kan också ha ett embryo i väntestadie i pungen samtidigt som den föregående ungen ännu diar modern. Ungen och embryot får då sin näring från “sina egna” mjölkkörtlar, var mjölken har just den konsistens som ungen behöver eller embryot behöver. Så det behöver alltså inte komma samma slags mjölk från alla körtlar samtidigt. Helt otroligt! Det här är verkligen planerat i detalj!

Jag tycker det här är väldigt intressant! Enligt mig är själva kängurun i sig, med sin hoppteknik och sitt utseende är intressant och födelsen av ett nytt liv är alltid en fascinerande händelse. Jag hade ändå aldrig kunnat gissa att ett så stort djur som en känguru, och till och med den röda jättekängurun, kunde föda en så liten unge som klarar sig att göra en så otrolig färd på egen hand genast efter att den fötts. Kolla in den här videosnutten, om du också blev intresserad. Den är gammal men den visar allt i närbild. (Varning för känsliga)

Klicka här: youtube=http://www.youtube.com/watch?v=MQ_eeDvCo8U

Fasta

“…och julen varar in till påska. Men det var inte sant, men det var inte sant för däremellan kommer FASTA!”

Fastan är en tid för att överge de egna favoritsynderna: de som förstör naturen, människorelationerna och hälsan, de som hindrar mötet med Gud och ett liv som sann människa. Den är en tid för att finna något väsentligt istället för fåfänga och en tid att dela med sig av det goda till andra. Fastans grundläggande själsliga djup gömmer hemliga välsignelser för samhället.

9 mars – 24 april, 7 veckor, 40 dagar (om söndagarna fastar man inte). Synden skiljer människorna från Gud och varandra. Fastan som börjar med askonsdagens självrannsakan och ånger, och slutar med påskglädjen, kan möjliggöra en befrielse från beroendenas fängelse. (Gemensamt ansvar 2011)

Redan ifjol tänkte jag fasta. Det var ifjol just innan fastan jag fick veta att man kan fasta på olika sätt…på sitt eget personliga sätt. Då spenderade jag väldigt mycket tid på Facebook och funderade på att hålla Facebookfasta (d.v.s. endast Facebooka på söndagar under 7 veckors tid), men jag hann inte fundera på saken och ta reda på vad fastan innebär innan den började, så det blev ingen fasta för mig då. Det störde mig att jag inte gjorde det, så ända sedan fjolårets fasta har jag varit säker på att jag vill fasta i år. Nu har jag inget problem med Facebook längre. Jag klarar mig bra utan att kolla Facebooksidan varje dag. Det som är mitt största beroende just nu (och har alltid varit) är mitt sockerberoende. Jag behöver godis. Om jag har godis-sug och inte får godis kan jag bli väldigt irriterad och dramatisk. Om jag äter godis under ett par dagar blir godissuget bara större och jag behöver godis också nästa dag. Om jag öppnar en chokladplatta för att  “bara ta en bit”, tar det inte länge innan hela plattan är uppäten (av mig). Jag brukar jämföra mitt sockerberoende med alkoholism. Att ge godis till mig när mitt godissug är som värst, har ungefär samma personliga konsekvenser som om man skulle ge vin åt en alkoholist, när han ber om det (om man inte räknar med de farliga situationerna som en alkoholfylla kan orsaka, vilka en sockerfylla inte på samma sätt orsakar).

Jag kan inte tänka att någon annan ovana jag har, för med sig så mycket problem som mitt sockerberoende, därför är jag helt säker på att jag behöver godisfasta. Så idag blev det fastslaget. Jag ska vara helt utan godis i 7 veckor, helst också på söndagar, men i nödfall tillåts lite godisätande någon söndag.

Genom att fasta befrias jag från att tänka på godis och från det dåliga samvetet efter att jag ätit godis. Risken att jag utan orsak blir irriterad på karln min minskar och jag slipper huvudvärken som kommer när jag har klämt i mig en massa socker. Dessutom går jag inte upp i vikt eftersom jag annars också äter hälsosamt och jag kan koncentrera mina tankar på viktigare saker än godis.

Det kommer att finnas utmaningar på vägen, bl.a. födelsedagar och Tjejgruppens knytkalas, men det ska nog gå.

Allt socker är inte förbjudet men det som är förbjudet är allt som går under rubriken “godis”. Dessutom fortsätter jag för hälsans skull att äta hälsosamt och minimera alla onödiga snacks. Och i april ska jag börja zumba!

Ska du fasta? Om det här med fasta väckte nya tankar hos dig, utmanar jag dig att fundera hurdan fasta du själv kunde ha.

…ännu mer insnöad!

Här får ni se hurdan fönsterutsikt vi har för tillfället när man tittar mot vår terass. Nu kan man minsann säga att man är insnöad. All snö ramlade ner från taken och här är resultatet…undrar hur länge det ska ta för det där att smälta..?

Jag har haft väldig fullt upp med skolan på sistone, men nu ska jag försöka börja blogga lite flitigare igen…om det nu ännu är nån som hittar hit…

…och rösta gärna i den nya gallup-frågan! Trevlig vecka åt alla! //Jenni

Insnöad

Jag tänkte dela med mig av bilden på vår terass, som jag knäppte härom dagen. Snön och minusgraderna kom så snabbt i år att vi inte hann plocka undan det vi hade på terassen, så nu är bord, stolar, solstolar, med mera helt insnöade. Kanske de klarar sig till våren…

Julprydnaderna berättar

Idag, är det det vad man kallar lillajulsafton. För mig betyder lillajulen inte särskilt mycket. För många betyder lillajulen att firman ordnar till en stor årlig fest, men jag var i år på mitt livs andra lillajulsfest. Lillajulen är för mig mest ett tecken på att man nu kan börja ta fram en del julprydnader och att adventstiden snart börjar.

Huvudorsaken till varför vi firar jul, är ju för att det är Jesus födelsedag. Därför tar man också fram jukrubbor som föreställer stallet, Maria, Josef och Jesusbarnet. Men det finns också andra prydnader som hör ihop med julens kristna budskap. Jag hittade en artikel var det stod om julprydnadernas bakgrund och tänkte dela med mig av dem.

Julgranen

Julgranen symboliserar livets träd i paradiset. Den gröna granen berättar att det finns liv också under det kalla döda täcket av snö och is. Det berättas att en baron nån gång för länge sedan hade åtta julgranar i sitt hem; en för varje familjemedlem. Julgranen dekorerar man med olika slags prydnader. Bollarna i julgranen kom i stället för de frukter som man förr i tiden hängde upp för att symbolisera frukten på livets träd. Julträdet började blomma med glitter och girlanger.

Stjärnor

Den stora stjärnan i toppen av julgranen påminner oss om Betlehemsstjärnan som tändes när Jesus föddes. På 1930-talet blev det vanligt att hänga upp en pappersstjärna med lampa inuti i fönstret. Den kallas ibland adventsstjärna.

Hjärtan

Hjärtan i lika former och färger och av olika material finns det många av på julen. Hjärtat är kärlekens symbol och berättar om hur mycket Gud älskar oss.

Ljusen

På julen har vi massor av ljus, både levande och elektriska. De påminner oss om att Jesus är världens ljus. Jesus vill ge hopp om liv åt alla dem som har det jobbigt och lever i mörker.

Adventsljusstaken

Före jul firar vi de fyra söndagarna i Advent. Varje vecka tänder vi ett ljus till och ser hur julen närmar sig. Advent betyder “ankomst” och vi väntar på att Jesus ska komma och förbereder oss för det.

Julkalendern

Kallas också adventskalender. Den första kända adventskalendern fanns i München år 1908. Några år senare kom de till Finland. De första kalendrarna hade formen av hus och varje dag öppnade man ett nytt fönster. I den sista luckan fanns Jesusbarnet.

ÄnglarÄnglar kan hänga i julgranen eller synas någon annanstans i hemmet. Änglarna berättade för herdarna om att en Frälsare hade fötts.Pepparkakor

 Pepparkakorna har hört till julen i många hundra år. De har ofta formen av hjärtan, stjärnor och änglar. Man kan också bygga hus och t.ex. kyrkor av pepparkaksdeg. Lussekatter hör till Lucia som kommer för att sprida ljus.

Halmprydnader

Ursprungligen hade halmprydnader att göra med en förkristen finsk skördefest, men senare har man kopplat ihop den med halmen i krubban där Jesus låg.

Kommentera gärna när du läser mina inlägg, och delta också gärna i min nya gallupfråga, som finns uppe i högra spalten.

En ny stjärna är född

Jag råkade idag hitta ett YouTube-klipp på en av årets finalister i Britain’s Got Talent…otroliga Liam McNally! Han är 14 år och har aldrig tagit sånglektioner. Han är en verklig talang. Man får gåshud när man lyssnar på honom. Jag önskar alla en skön dag och ett trevligt veckoslut!