Fasta

“…och julen varar in till påska. Men det var inte sant, men det var inte sant för däremellan kommer FASTA!”

Fastan är en tid för att överge de egna favoritsynderna: de som förstör naturen, människorelationerna och hälsan, de som hindrar mötet med Gud och ett liv som sann människa. Den är en tid för att finna något väsentligt istället för fåfänga och en tid att dela med sig av det goda till andra. Fastans grundläggande själsliga djup gömmer hemliga välsignelser för samhället.

9 mars – 24 april, 7 veckor, 40 dagar (om söndagarna fastar man inte). Synden skiljer människorna från Gud och varandra. Fastan som börjar med askonsdagens självrannsakan och ånger, och slutar med påskglädjen, kan möjliggöra en befrielse från beroendenas fängelse. (Gemensamt ansvar 2011)

Redan ifjol tänkte jag fasta. Det var ifjol just innan fastan jag fick veta att man kan fasta på olika sätt…på sitt eget personliga sätt. Då spenderade jag väldigt mycket tid på Facebook och funderade på att hålla Facebookfasta (d.v.s. endast Facebooka på söndagar under 7 veckors tid), men jag hann inte fundera på saken och ta reda på vad fastan innebär innan den började, så det blev ingen fasta för mig då. Det störde mig att jag inte gjorde det, så ända sedan fjolårets fasta har jag varit säker på att jag vill fasta i år. Nu har jag inget problem med Facebook längre. Jag klarar mig bra utan att kolla Facebooksidan varje dag. Det som är mitt största beroende just nu (och har alltid varit) är mitt sockerberoende. Jag behöver godis. Om jag har godis-sug och inte får godis kan jag bli väldigt irriterad och dramatisk. Om jag äter godis under ett par dagar blir godissuget bara större och jag behöver godis också nästa dag. Om jag öppnar en chokladplatta för att  “bara ta en bit”, tar det inte länge innan hela plattan är uppäten (av mig). Jag brukar jämföra mitt sockerberoende med alkoholism. Att ge godis till mig när mitt godissug är som värst, har ungefär samma personliga konsekvenser som om man skulle ge vin åt en alkoholist, när han ber om det (om man inte räknar med de farliga situationerna som en alkoholfylla kan orsaka, vilka en sockerfylla inte på samma sätt orsakar).

Jag kan inte tänka att någon annan ovana jag har, för med sig så mycket problem som mitt sockerberoende, därför är jag helt säker på att jag behöver godisfasta. Så idag blev det fastslaget. Jag ska vara helt utan godis i 7 veckor, helst också på söndagar, men i nödfall tillåts lite godisätande någon söndag.

Genom att fasta befrias jag från att tänka på godis och från det dåliga samvetet efter att jag ätit godis. Risken att jag utan orsak blir irriterad på karln min minskar och jag slipper huvudvärken som kommer när jag har klämt i mig en massa socker. Dessutom går jag inte upp i vikt eftersom jag annars också äter hälsosamt och jag kan koncentrera mina tankar på viktigare saker än godis.

Det kommer att finnas utmaningar på vägen, bl.a. födelsedagar och Tjejgruppens knytkalas, men det ska nog gå.

Allt socker är inte förbjudet men det som är förbjudet är allt som går under rubriken “godis”. Dessutom fortsätter jag för hälsans skull att äta hälsosamt och minimera alla onödiga snacks. Och i april ska jag börja zumba!

Ska du fasta? Om det här med fasta väckte nya tankar hos dig, utmanar jag dig att fundera hurdan fasta du själv kunde ha.